misantropensfrukost

Sitter på jobbet och skummar igenom Ekurirens hemsida, som vanligt är det inte så värst mycket spännande som har hänt. En trivial sak att gnälla på hittade jag dock.

Åkers skola ska utrusta 200 elever i årskurs 6-9 med varsin laptop. Inga fel med det på ytan, datorer är en viktig del av ungefär allt nuförtiden. Vad som sticker i ögonenb på mig är dock valet av dator, i artikeln finns det nämligen en bild på en snorunge med en Macbook Pro-låda i högsta hugg. Detta retar upp mig på ett par sätt som jag ska redogöra här nedanför innan jag återgår till mitt arbete.

1. Det är inte direkt en budgetdator skolan klipper till och delar ut till ungarna som ändå inte kommer att utnyttja den till fullo. Borde finnas vettigare saker att göra för dom pengarna.
Jag menar, vad ska en sjätteklassare göra med en Mac för 15 000 som han inte kan göra på låt oss säga en Acer för ungefär 4000?

2. Grattis ni har nu lyckats värva ytterliggare 200 medlemmar till Applesekten. Deras föräldrar kommer nu att vara dömda till att lyssna på ungarnas tjat till öronen trillar av varje gång Steve Jobs lanserar en ny överprisprodukt.

3. Måste dock lyfta på hatten för Apple. en sånhär sektliknande kult runt något helt ovettigt har inte skådats sen organiserad religion lanserades.

http://ekuriren.se/nyheter/strangnas/1.1075534-200-datorer-ska-lyfta-akers-elever


Rubriken är en parafras på The Cramps-låten Eyeball in My Martini. Inlägget bör därför läsas med samma hets och frenesi som Lux frammanar.

Appropå tidigare utlägg.

Då är den då här igen, dagen då statusuppdateringar angående nationell stolthet står som spön i backen. Alla dessa knivskarpa argument och åsikter får mig att vilja limma fast min egen handflata i ansiktet så att jag fastnar i en eternal facepalm.
"Tänker fira nationaldagen med stolthet, man vet aldrig när det förbjuds.", "Uppmanar alla att fira idag, snart är burka folkdräkt." "Buhuhu några ungar i nån skola får inte sjunga vår stolta nationalhymn på avslutningen." "Valfritt skämt om Mona Muslim." "Ytterliggare idiotiska uttalanden." "Se på Norge där är dom stolta över sitt land."

Jag vet inte ens vart jag ska börja. Så kallad nationell stolthet är bara så urbota korkad, vad är det som säger att man är stolt över att vara född på just den här landplätten?
Det finns väl en del saker att vara stolt över, eller rättare sagt personer. INDIVIDER. Inte nödvändigtvis svenskar.
Det är ungefär samma sak som det här med landslagsidrott. Samla ihop ett gäng idrottsmän som inte direkt känner varandra eller ibland ens tycker om varandra och klä dom i gult och blått. Genast är det "VI" som spelar och som ska visa att "VI" är bättre än andra länder.

Norge firar rejält ja. Kan det vara så att den dagen faktiskt har en riktig anknytning till historien där? Hmm.
Svenska flaggans dag, vad hände då? Blev vi till slut ett självständigt land efter århundranden av terror och ockupation av Valloner och Danskjävlar? Eller var det så att en regeringsform som ingen vet vad den innebär ens undertecknades detta datum?
Just det så blev ju Knäckebrödsgustav vald till kung också...

Det ÄR en röd dag så hissa era flaggor och nöj er med att ni är lediga så att ni med gott samvete kan åka runt i er volvo 240, dricka smuggelöl(Sossarna vill bara ha massa alkoholskatt som sen går till flyktingar.) och skråla till Ultima Thule.

För övrigt, varför ska man sjunga "Du gamla, du fria" på skolavslutningen? Jag ser liksom inte kopplingen.

Jag önskar er alla imbeciller en facehugger var i present på er speciella dag.

Soundtrack till detta inlägg: Totalt Jävla Mörker - Söndra & Härska

En återknytning till ett gammalt inlägg. Fråga mig inte hur eller varför jag lyckades snubbla över detta. För jag har ingen aning. Raubtier visar att dom förtjänar sin plats som sveriges sopigaste människor tillsammans med Ralf Gyllenhammar och Sabaton.
Mats Alm och Carl Bildt aint got shit on theese bitches!


DÖ! DÖ! DÖ! DÖ! DÖ! DÖ! DÖ! DÖ DÖ!





Jag måste rena min och bloggens själ litegrann känner jag så vi avslutar med en fin bit innan jag kryper ut i friska luften.


Totta Jävla Näslund. Fantastiskt.

Sitter här och äter black Metal-frukost(Nej inga getter, kristna oskulder eller bandmedlemmar ingår i kosten. Det är yoghurt ackompanjerat av black metal i högtalarna.) Det lyssnar jag på för att jag är arg. arg på mig själv som inte har orkat handla livsmedel i veckan, arg på företeelsen pulverkaffe och argast av allt på människor som på fullaste allvar menar att pulverkaffe är ett fullgott substitut till den riktiga varan, det är ju skitäckligt!
Folk som gillar detta borde smaklökslobotomeras och sedan tjänstgöra som försökspersoner istället för oskyldiga djur.

Som ni kanske förstår här så gillar jag inte pulverkaffe.




No chance, Lance!

Idag har jag faktiskt ingenting att gnälla om, det har varit en så produktiv dag här i solitudens sunkbunker. Så jag sitter mest här i soffan och avnjuter en ljuvlig black isle organic yellowhammer Summer Ale(Öl ska ha så krångliga namn som möjligt, det vet ju alla.) och funderar på vilken dokumentär jag ska runda av dagen med. Tror det blir en om Lake Vostok, världens största underjordiska sjö. Det låter lagom spännande.

Väldigt bra sida om man gillar att knarka dokumentärer: http://topdocumentaryfilms.com/

---

Annars tänkte jag att det är dags att kamma till sig och försöka lätta lite på säkerhetsbältet som rycker tillbaks mig som en bungeelina varje gång osäkerheten sätter sig på axeln och viskar saker. fritt fall. Snart är det helg.

Just det, som vanligt när jag sitter på jobbet och försöker döda tid så läste jag igenom halva internet tidigare idag. Snubblade då över en intervju med den Finske regissören Aki Kaurismäki(Vars "Finlandstrilolgi" alla som gillar film borde se). I denna intervju som för övrigt var från Cannes filmfestival där Kaurismäkis nya film Le Havre har premiär bjöd regissören på ett citat angående hans syn på världen kontra optimistiskt och varmt filmskapande som jag skriver under på sju dagar i veckan. Jag borde se filmen.
Nu är jag på väg från ämnet som vanligt, citatet var det ja.

"Jag litar inte på mänskligheten. Över huvud taget. Jag gillar enstaka fall av människor, däremot. Det är en annan sak. Men så är jag ju också en hopplös romantiker."

Spot on Mr Finnländare.




Till sist så tänkte jag bara passa på att länka till ett av de vettigaste inläggen i debatten om "knarkskandalen" och dom efterföljande häxförföljelserna som drabbat Ola Lindholm.

http://www.dn.se/kultur-noje/drevet-varre-an-drogerna

Enkel matematik: Överstiger antalet kaffekoppar du häller i dig antalet sömntimmar som du försöker kompensera för så är sannolikheten att du mår skit väldigt stor.




Joy Division-söndag som vanligt. Det var allt för nu.

Det känns som att allt bara far förbi mig i full fart medan jag öser på i motsatt riktning nuförtiden. Hinner fan inte med att göra nånting helhjärtat känns det som. Allt blir bara ett evigt hattande. Hinner inte med vänner och familj, hinner inte med att ta mig i kragen, hinner inte med att leta lägenhet, hinner inte med spelningar och annan kultur, hinner inte med att läsa något, hinner inte med att känna efter, hinner inte med att engagera mig i saker, hinner inte med solen.

Kan ingen bara dra i nödbromsen och ha en vinpicknick i solen med mig och lära mig att varva ner och känna efter.


Igår hann jag dock med hjärtat i halsgropen med att äntligen se Thorsten Flinck. En mycket trevlig upplevelse. Han ustrålar sån pondus och karisma att det är omöjligt att inte tycka om framträdandet trots att sången inte är på topp.
Mig personligen gör det inget då jag älskar Thorstens sätt att pratsjunga, blev dock positivt överraskad av att han faktiskt lärt sig sjunga på riktigt också. Jävlar vad han tog i emellanåt!
Ackompanjerad av Kenny Håkansson på gitarr bjöd han på en riktigt trevlig torsdagskväll där musiken till stor del gick i röda färger. Thorsten i mitt hjärta.


För övrigt, promillehalten på Thorsten?

Absolut ingenting att göra på jobbet idag, sitter mest på min mer och mer förslappade kroppshydda och är på god väg att läsa mig igenom ungefär hela world wide web som det så fint hette där på 90-talet.
Tristessen är så stor att jag inte ens hittar någonting att reta upp mig på eller ens finner orken att spy galla över någon mindre allvarligt men ack så irriterande företeelse.
Ska nog gå och sätta mig i massagestolen en kvart i ett försök att få denna otroligt döda dag att ta slut någon gång.

Innan jag går så tänkte jag iallafall dela med mig av en underhållande krönika signerad alla hårdrockares favoritjournalist Andres Lokko. Jag smålog iallafall åt hans lilla text om Vuxengoter och feta mods.
Ni kanske tycker att det är skittråkigt. Det får man. Jag har tråkigt. Hjälp. Hej.



http://www.svd.se/kultur/vuxengoten-en-fet-subkultur_6165001.svd

Har upptäckt att dagarna blir så väldigt långa när man inte är bakis, så efter långpromenad, tvättstugan och ett långkok så spenderade jag resten av eftermiddagen med att läsa ut den självbiografiska boken "Just Kids" skriven av Patti Smith. Jag vet att jag borde ha läst den för länge sedan men det har helt enkelt inte blivit av.
Nu när jag äntligen fick tummen ur gick det väldigt fort att plöja igenom boken.
Pattis historia fångade verkligen mig och jag blev djupt rörd av att läsa om hennes relation med fotografen Robert Mapplethorn. Den villkorslösa kärleken mellan två själar som beskrivs är så vacker att det var omöjligt att hålla tårarna borta under bokens sista sidor.

Ni som är lika efter som mig, läs boken snarast.

 

Nu ska jag försöka ägna mig åt lite kreativ verksamhet såhär på kvällskvisten.

 

 

Soundtrack: David Bowie - Hunky Dory

Nu blir det trendspaning, det ni!
Det senaste bland mediabågarna är visst Fireball, Som en stolt bärare av mediabågar måste jag ju testa denna dryck.
Vad är då Fireball? Jo det är en Whiskylikör med smak av kanel. Som faktiskt var riktigt god!
Tänk er det fantastiska tuggumit Big Red fast i flytande form innehållandes alkohol. Ni hör ju vilken smaksuccé, bara att gräva fram en flaska i beställningssortimentet med en gång och tacka mig senare.
Jag har bara provsmakat den on the rocks så att säga men till helgen blir det att experimentera med den som drinkingrediens, hemsidan föreslår den såklart till ungefär allt men jag tror att kanelhettan gör sig bra med Cola, Ginger Ale eller kaffe.

Cheers mates!

Mer bokrea! Nobelpristagare är alltid trevligt att ha i sin bokhylla så jag slog till på ett par av Herta Müllers verk. Tyvärr är min läskö väldigt lång så det dröjer nog innan dom blir lästa.

Jaha då tänkte jag ta och försöka köra igång en blogg för artonde gången. innehållet kommer att vara ungefär detsamma som alltid: gnäll, hat, musik, film, matlagning mitt pyssel.
Kommer att börja med att slänga upp min årsbästa-lista ifall någon skulle vara intresserad av vilken musik från 2010 den bör lyssna på.