Prayer For The Weekend

Det krävs inte mycket för att lossa betongfundamentet runt mina fötter. Stressen som varit riktigt påfrestande den senaste tiden viftas irriterat bort utan problem med helgen i färskt minne och solens strålar i mitt sinne. Fast det känns dumt att gå händelserna i förväg, det är ju bara måndag och man hinner säkert blir nertryckt i gamla spår igen innan klockan slår helg.

Men strunt i det, nu tar vi och sjunger lite Dan Berglund kamrater!




H.S

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till varje pris som helst."

Lucifer Youth Foundation

Vilken jävla spelning igår. Energin, trycket, spelglädjen, rösten, låtarna osv. Satan!
Var inställd på att få gå själv, men stötte turligt nog på Tim och Veronika på tåget upp. Så innan det var dags att vandra bort till kägelbanan blev det både sushi och flådiga drinkar.
Väl på plats i lokalen för kvällen märktes det verkligen att det var totalt slutsålt, 20 minuters kö för garderob och tjugo minuters kö för att köpa öl och vips var det dags att tränga sig fram mot scenen.

Spelningen inleddes stabilt med idel guldkorn från debuten, men det är inte förens Dirt levereras några låtar in som en smäll i magen som den unga publiken exploderar och hoppar sedan upp och ner i stort sett resten av spelningen.

Två saker slog mig under kvällen: ett, Jag har blivit gammal och två, jävlar i helvete vilken bra skiva Go Tell Fire To The Mountain är! varenda låt är klockren live och skivan förtjänar verkligen sin plats högt upp bland förra årets bästa skivor.
Kvällens enda minus var att man som vanligt glömde ta med kontanter och därför inte kunde ta del av det snygga utbudet utav merch och skivor.

Hur som helst så var det en grym kväll med bra musik och trevligt folk. Jag har även upptäckt att nattbussen på något magiskt sätt ser till att man inte blir bakfull. Thumbs up!

I´d Rather Get AIDS in The Face And Just Leave This World Without a Trace.

I dessa dagar är det inte lätt att vara en individ med god smak.(Eller så är det lätt om man har energi nog att hata allt, det har inte jag just nu.)

Kapten Röd och hans svennebananreggae kammar hem diverse priser och går fortfarande hem exakt i varenda stuga verkar det som.

Melodifestivalen tar upp ungefär all plats i media hela vintern/våren, Helena Helvetetshunden Bergström är programledare för nyss nämnda spektakel, Dokusoporna gör comeback, Tv4 visar en Svensk version av The Office med den där jävla Ove Sundström som huvudkaraktär. Att denna idé inte stenades till döds i ett tidigt stadie visar bara på hur världelös smak gemene man besitter och hur fega Tv4 som inte ens vågar försöka göra något vettigt av den lysande förlagan.

Sabaton har visst valt att haka 90-talsrasist revivalen som SD har frontat ett bra tag och släpper en skiva betitlad "Carolus Rex" med texter om stormaktstiden på Svenska. Dom verkar slutligen ha insett vad jag har vetat om länge; Största delen av deras fanbase består av övervintrade Ultima Thule-fans som ser sig själva som patrioter. Heja!

Men värst av allt är att filmen "Sean Banan inuti Seanafrika" som har premiär idag ens har tillåtits att spelas in.
Sean Banan, Kikki Danielsson, Johannes Brost, och Dr Alban i rollerna.
jag säger det igen Sean Banan, EN FILM OM SEAN BANAN. Varför var det ingen som självmordsbombade inspelningen?

 

Blir detta en succé överväger jag starkt att kasta in handuken på ett spektakulärt sätt.

Min sista önskan skulle isåfall vara att nedanstående låt spelas på evig repeat tills dess att de svagsintas livsglädje mals ner till samma nivå som denna buskiskultur vi lever i får mig att hamna på.

 


They Buried Our Bones In The 80`s

Henric De La Cour i fredags på Medis. Vilken karl. Vilken spelning. Utan tvekan den bästa jag bevittnat med den mannen.
I vanliga känns HdlC´s spelningar oftast fruktansvärt korta, men i fredags var det ungefär lagom.
Lagom jävla bäst också.
Mancrush. I have.





Kids Say The Darndest Things!

Följande scenario utspelades ca 05:20 i baksätet på en alldeles för liten och alldeles för överbefolkad Toyota någonstans mellan Eskilstuna och Södertälje. Karaktärerna som förekommer kan vi kalla den yngre samåkaren(dys), den äldre samåkaren(däs) och er ödmjuke berättare(Ulf).
Låt oss börja.

dys - *demonsterar sin Iphone för däs*
däs - Jaha så appar, det är alltså program fast för telefonen?
dys - Ja det kan man säga. Det är nåt med copyright. Företaget heter ju Apple så därför kallar dom det appar.
däs - Jaha, det är mycket med det där.
Ulf - *får en mindre hjärnblödning, men känner att konfrontationer i trånga utrymmen inte är någon bra idé så han fortsätter försöka halvsova*

Epilog:
Att ordet program på något sätt skulle vara copyrightskyddat för datorer är så fantastiskt, att sedan toppa det med den toklogiska förklaringen att ordet app är spunnet ur företagsnamnet Apple. Jag är mållös.
 Borde inte Apple passa på att stämma ungefär hela den delen av världen som inte har svalt Iphone-indoktrineringen och använder sig av applikationer i någon form? Det skulle jag ha gjort.

På Spaning Efter Den Tid Som Flytt

Nytt år ny strid.

2011 var året då jag:

-Slutade äta kött.
-Såg sjukt mkt bra konserter.
-Blev kär i Berlin.
-Blev både förtjust och betuttad, dock utan varaktiga resultat. Ändå helt klart ett fall framåt.
-Tog två steg framåt och två steg tillbaks igen med mina spöken.
-Gick på världens bästa klubb. (Twin Peaks-kvällen på nalen.)
-Skaffade ett gäng nya vänner och gled ifrån några äldre, gled dock även närmare en handfull också, så det  slutar nog på plus.
-Äntligen fick tag i en ny lägenhet.
- För första gången hörde min biologiska klocka p ga den rådande babyboomen i bekantskapskretsen.
-Säkert en hel del annat också.

Löften är trams men några saker jag har tänkt försöka uppnå under detta nådens år som vi just trädit in i:

- Driva ut spökena en gång för alla.
- Spela in musik i någon form.
- Bli ännu mer elitistiskt pretentiös och besserwissrig gällande min och andras kulturkonsumtion.

After Laughter

Tack Shane Meadows! Taack för att skänker oss en vansinnigt bra serie som innehåller vansinnigt bra musik. Har nog lyssnat på den här bortglömda pärlan ungefär tusen gånger. Tack för påminnelsen!


A dose of the hate your kind fills me with everyday - You`re entitled to your own freedom, not to take others away

Hej, The Dwarves var tråkiga, jag är trött, David Eugene Edwards var fantastisk och jag är trött. Nu när ni är up to date med vad som händer så går vi vidare.

Det var länge sen jag fick ett psykbryt på mina neandertalarkollegor, men idag så var det dags igen.

Ena kollegan var tvungen att åka till vetrinär med "sin"(sambons/familjens) katt och beklagade sig över hur dyrt det var, vore bättre att avliva. Men det var också dyrt. Andra kollegan har också katt i hemmet och nu diskuteras olika sätt att avliva "kattjävlarna" gratis. Efter fem minuter kunde jag inte hålla tyst längre..


Avliva er själva er jävla rövhattar! "Er" katt har inte valt att bo hos er. Det är ni som har valt att TA HAND om den. Det är ingen leksak som man skaffar för att göra nån unge glad i några månader och sen får driva runt som ett ouppskattat väsen i huset resten av sitt liv. Jag blir så förbannat jävla trött på människor som sagt.
Jag vill bli en kosmoskatt. Eller ett svampmoln.





Melancholia

Jag får skylla mig själv, det är lika bra. Jag får ta och bestämma mig, det vore ännu bättre. Jag ska, snart.

Förhoppningsvis kommer jag iväg till Stockholm på fredag för att kolla på The Dwarves, Det vore bäst.



Money Makes The World Go Round..

Det senaste dygnet har en länk till en krönika ploppat upp väldigt ofta omina twitter-flöden och Facebookupdateringar. Krönikan handlar om en ny Amerikansk lag (Protect IP Act) som i princip ger medieinudstrin rätt att agera envåldshärskare på World Wide Web.(Nick Borgen, lök.)
Krönikan var väldigt läsvärd, men jag har inte orkat sätta mig in i hur pass vinklad och tillspetsad den är. En sak är dock säker, piratpartister världen över kommer att svälja den med hull och hår.

http://www.journalisten.se/kronika/29684/lagen-som-hotar-spraenga-soender-internet

Där var länken. Läs och skaffa er enuppfattning, men glöm inte bort att tänka själva också. Alla vill styra er!

Beware Of 1984!

He just Smiled And Gave Me A Veggiemite Sandwitch

Dagens tips: Skicka ett sms innehållandes ordet Vego till 72120 så får du ett gäng häften med recept, livsmedelstips och lite propaganda från Djurens rätt.  Kom igen, gört bara gört.

Don´t be mean - Go green


Det här har ingenting med ovanstående text att göra. Det är bara en svängig bit till en svängig kväll.


Fridens liljor.

Måttlighet är en dygd.

Min och de flesta andras värld är så till bredden fylld utav människor som spyr ut stavelser utan vare sig eftertanke eller substans. Att höras och synas är liksom det enda målet.
Givetvis finns det folk som kan prata på utav bara helvete OCH förmedla vettiga/intressanta åsikter/tankar eller smattra ut läsvärdheter på tangentbordet likt en gammal Kalashnikov. 

Men ändå åter till det lilla fröet i mina tankebanor som är orsaken till detta inlägg. Konsten att kunna förmedla känslor, åsikter, tänkvärdheter osv på några få rader, det är något jag hyser stor respekt för.



For sale: baby shoes, never worn.


Att en novell på sex jävla ord kan säga så mycket. Jag lyfter på Stetsonhatten för gamle Hemmingway.

Only Love... Can Kill The Demon

Hold that thought.


Play dumb Play dead Play straight

 

Hoppla!


Wrapped in a fur, trapped in a cancer The swansong's over for the littlest dancer

En bra början på en kväll är alltid när man är pepp men övriga är långsamma så man får sitta för sig själv och dricka sprit och lyssna på precis vad man vill. Ikväll är vad man vill mängder av gammal supig hardcore.


Typ så. Tyvärr så kommer det förmodligen bara gå utför efter det här.

The same procedure as last year, miss Sophie? The same procedure as every year, James

För några dagar sedan när det pratades skitfilmer(I mina ögon, dom andra pratade om bra filmer.) slog det mig; Varför sitter jag bara och biter ihop och utsätter mig för stupidity by proxy dag in och dag ut?
Varför bemöter jag inte dumheterna med samma sarkasm, ironi och cynism som jag annars brukar driva mina nära och kära halvt till vansinne med?
Sagt och gjort. Nu borde dagarna bli lite mer spännande, tills någon kör över mig med en truck eller nåt.


Fick för övrigt en sjukt snygg Poison Idea-Tshirt i brevlådan idag. Jag gillar att få saker som jag glömt bort att jag har köpt.

I Left My Heart In Kreuzberg

Då var Berlin avklarat då. Orkar inte skriva någon längre redogörelse för vistelsen, men kortfattat kan jag säga att det var otroligt skönt att bara driva runt för sig själv i denna vackra stad, kunna botanisera bland riktigt bra vegetarisk mat(till skillnad från här hemma där utbudet består av en tråkig sallad eller några sorgliga klumpar som ska föreställa falafel.) Sen toppar vi det hela med att varje kväll kunna välja och vraka bland små och stora liveband att bevittna. Kort sagt, det gjorde mig riktigt gott.

Mina tankar mådde också gott, fick ett gäng textuppslag skrivna och en del dimmor skingrades en smula.



Sen kommer man hem igen och det krävs inte mer än lätt vindpust för att slå omkull en förhoppning jag har börjat bygga upp lite smått i mitt bröst. Fem minuter på jobbet innan det känns meningslöst igen. Min kära ångestfågel väntade visst på mig i hallen.



Men struntsamma, vi lyssnar på Kite istället. Kite – 4

The shit is about to hit the fan...

Urk. Jag orkar snart inte mer hjärndött pladder. Att innan klockan sju på morgonen tvingas genomlida utläggningar om Anders Borgs utseende(Bögigt med ring i örat.), Väldigt skarpa argument för dödsstraff (Jag fällde en kommentar, Hippie var jag visst.) , lite pajkastning mellan sportfånarna (fotboll vs hockey.) och vurmande för foppatofflan har fått min mentala klocka att om jag får slänga mig med lite kalla kriget-termer; Ticka farligt nära midnatt. När klockan väl slår tolv och min sammanbitna profil mot denna vägg utav ignorans faller samman. Ja då antar jag det är dags att byta arbetsplats, för den verbala sprängladdningen som snart briserar kommer nog inte att tas emot med öppna armar..



Men nu ska vi inte vara såna. Det har varit en fantastisk helg fylld av musik och glädje. Först ut var tranås som bjöd på underbara Kite, Henric De La Cour och Emmon. Lördagen spenderades i Katrineholm och dödsdemokraterna stod för underhållningen(Ett band som blir bättre och bättre för varje gång jag ser dem, håll utkik!). Kort sagt, en helg fylld utav musik, trevliga möten och fina människor. Så varför klaga? Imorrn intar vi Berlin också. Sehr gut!

Go Sillamacka Or Go Home!

Ikväll kändes fikarummet väldigt mkt 40-tal, fördomar, stereotyper och gubbsjuka fullkomligt haglade angående kvinnor på fotbollsmatcher, att "få komma till" och transvestiter bland annat. Som vanligt biter eder hjälte sig i kinden och tänker på mjältbrand.

Bland dom vettiga människorna på internet söker jag som vanligt tröst, och tröst fick jag i denna text skriven av Björn Söder(SD) runt millenieskiftet. Resonemanget är briljant och författaren svänger sig med helt underbara uttryck och totalt jävla transparenta metaforer.
Tack 138, LouiseP och framförallt Björn Söder för att ni höjer moralen här i drogfabriken.


http://louisep.net/blogg/node/2186
Guld!

Tidigare inlägg
RSS 2.0