There´s no devil. Its just God when he´s drunk.
Känns ganska avlägset i dessa dagar när vi har en utrikesminister som inte ens vågar fördömma Khadaffis agerande...
”Man kan inte vinna ett folk genom att fylla de redan besuttnas fickor medan de fattiga drivs i allt djupare nöd. Man kan inte möta krav på social rättvisa med våld och militära maktmedel. Demokratin förutsätter social frigörelse. Demokratins mål kan aldrig nås med förtryckets medel. Man kan inte rädda en by genom att utplåna den – bränna åkrar, förstöra husen, spärra in människorna eller döda dem. Det gäller att stå på de enskilda människorna sida, i deras plåga och förtvivlan, i deras storhet och i deras aldrig slocknande vilja till motstånd mot förtryckarnas eländighet.”
Jag lyfter på hatten för Olof.
What you see is what you lost, if i were you i wouldnt try..
Idag fick jag svaret. Han gör fortfarande Joy Division-osande musik och förmedlar melankoliska texter med sin säregna röst. Första smakprovet "Dogs" från soloprojektet låter ganska exakt som man kunde vänta sig, mycket trevligt!
Så jag väntar spänt på att få höra mer nytt material och livespelningar med den karismatiske sångaren.
Society Makes Me Sad
Ja, jag blir uppriktigt sagt ledsen.
Vi satt på jobbet och pratade om upploppen i Arabvärlden som pågår nu.
Något som jag trodde alla som inte var en maktgalen diktator eller hade affärer med en sådan stöttade, men ack så fel jag hade. En av mina kollegor tyckte tydligen att det var väldigt jobbigt med dessa strider för demokrati. Bensinen blir ju dyrare!
En annan kollega som däremot stödjer demonstranterna gör det av anledningen att ”Får dom ordning där nere så behöver det ju inte komma så mycket invandrare hit.” Visst, klart att det är bra att människor inte ska behöva lämna sitt hemland, men sättet detta sades på luktade så mycket främlingsfientlighet att jag funderade på att hämta en andningsmask från produktionen.
Är det här det högerseglande egoistsamhället vi vill leva i? Vi skiter i samhällets utstötta vi får ju ett par hundra extra i plånboken att köpa nånting vi egentligen inte behöver.
Människor skrämmer mig.
Arbetsförmedlingen förmedlar inte jobb, det är en kontrollmyndighet. Långtidsarbetslösa göms i FAS3 för slutförvaring efter att ha blivit nedbrutna av systemet.
Sjukskrivna sparkas ut av försäkringskassan, ytterligare en myndighet som bedriver hetsjakt på dom som har det sämst.
Bemanningsföretagen tar snart över hela arbetsmarknaden, oj vilken trygghet.
Räta in er i leden ni som har det kämpigt, detta är den Svenska modellen 2011.
Jag blir så trött, men du behöver inte bry dig. Du får ju flera hundra extra i månaden…
Ett samhälle mår aldrig bättre än dom som har det sämst i det.
The pen is mightier than the sword. A.K.A How the books saved me from Jesus
Bokrean börjar bra.
In the year 2010: Opinions of a broken mind
1. Masshysteri – S/T
Punk på Svenska i den absolut finaste formen. Umeå-bandets självbetitlade skiva känns något mjukare än debuten, det drar åt powerpop-hållet ganska ofta. MEN vilka melodier, helt jävla fantastiska allt som oftast, med texter som håller samma höga nivå (Om inte högre.) kan inte detta bli något annat än årets skiva alla kategorier. Det är en stor sorg att jag aldrig fick uppleva Masshysteri live.
Bästa spår: ”Satans Barn”
2. Dundertåget – Dom Feta Åren Är Förbi
Strängens band har i och med andra albumet blivit mer än en försvenskad version utav Thunder Express. Denna korsbefruktning av Hellacopters och Nationalteatern har verkligen cementerat sin plats på den Svenska rockscenen. Strängen är en jävla hjälte!
Bästa spår: ”Gör om gör rätt”
3. Imperial State Electric - S/T
Nicke Andersson bevisar återigen att han tillhör Sveriges musikelit. Innan askan efter Hellacopters har svalnat har han kastat ur sig detta soloprojekt som är något i hästväg.
Visst det låter väldigt mycket som ett något poppigare Hellacopters, men när han levererar en hel kappsäck fylld av guldlåtar som ”Lord Knows I Know It Aint Right”, Resign, ”I´ll Let You Down” och ”Lee Anne” är det bara att lyfta på hatten för herr Andersson.
Bästa spår: ”Lord Knows I Know It Aint Right”
4. The Black Keys – Brothers
En gitarrist, en trummis och Danger Mouse som producent. Det är allt som krävs för att skapa en av årets svängigaste skivor. Duon har polerat sitt skitiga bluessound en aning och gett det en lite modernare finish, gillas skarpt!
Bästa spår: ”Everlasting Light”
5. Kite – III
”Everyone gets what I don't understand, so I keep building my castle of sand"Denna textrad representerar Kites spröda synthpop väldigt bra. Kittes känsla för att skapa fantastiska melodier med en retrodoftande och nästan minimalistisk ljudbild blandas perfekt med Niclas Stenemos säregna röst. Det enda som sänker skivan är att den endast innehåller fem låtar.
Bästa spår: ”Jonny Boy”
6. Robyn – Body Talk
Robyns trippelsläpp 2010 kan inte betraktas som nått annat än ett genidrag, visst det var en del låtar som kändes som uttfyllnad, men allt som allt så lyckades hon ändå ge ut ett tjog låtar som slaktar det mesta i genren. I år bevisar Robyn att hon är Drottningen av dansmusik.
Bästa spår: ”Dancing On My Own”
7. Ghost – Opus Eponymus
Believe the hype! Årets mest omtalade band förtjänar definitivt en plats på topp tio. Allt är bara så snyggt. Från den 70talsosande ockulta musiken, de sköna sångemelodierna, det snygga konvolutet och den allmänna mystiken som ligger tung över projektet.
Bästa spår: ”Stand By Him”
8. Watain – Lawless Darkness
Skivan som fick mig att för första gången vilja lyssna in mig lite mer på black metal.
Reaping Death, Malfeitor och framför allt monstret ”Waters Of Ain” placerar sig högt upp på min lista när det gäller black metal.
Ett band som jag verkligen vill se live inom en snar framtid.
Bästa spår: ”Waters Of Ain”
9. Grinderman – Grinderman 2
Andra skivan från Nick Caves lekstuga gör ingen besviken. Det är fortfarande primalt malande gitarrskrammel i dess finaste form rejält kryddad med Herr Caves skruvade humor. Videon till ”Heathen Child” är lätt årets bästa.
Bästa spår: ”Heathen Child”
10. Fatboy – Overdrive
Där många andra band misslyckas och känns krystade och bara tråkiga, 50-talsfacket har Fatboy lyckats igen. Med fantastiskt snygga låtar och finskt vemod känns bandet aldrig daterade eller tråkiga. Skivans finaste stunder bjuder lyssnaren på både oemotståndligt sväng och otroligt vackra nästan filmiska låtar.
Bästa spår: ”Last Train Home”
Skivor som inte nådde riktigt ändå fram listade utan inbördes ordning.
Arcade Fire – The Suburbs
Gogol Bordello - Trans-Continental Hustle
Manic Street Preachers - Postcards From a Young Man
Stefan Sundström – Fem Dagar I Augusti
Roky Erickson - True Love Cast Out All Evil
Rob Zombie - Hellbilly Deluxe 2
Ivasionen - Hela Världen Brinner
Bruket - En Annan Klass
Johnossi - Mavericks
The Dead Weather - Sea Of Cowards
Kent – En Plats I Solen
Murderdolls – Women And Children Last
Nachtmystium – Addicts: Black Meddle II
Toni Holgersson – Ibland Kallar Jag Det Kärlek
Plugging Him Into The Wall
Kommer att börja med att slänga upp min årsbästa-lista ifall någon skulle vara intresserad av vilken musik från 2010 den bör lyssna på.
