misantropensfrukost

Okej nu är det jag som skriver upp en drönarklon som kan sköta mitt arbete i sommar högst upp på min önskelista, för jag har fan inte tid.
Way Out West har nämligen utökat sin redan stiliga lineup, inte helt otippat (men kanske ett år för sent?) är Göteborgsfestivalen dom första som lyckats få över hippeflummarna i elvamanna(?)orkestern Edward Sharpe & The Magnetic Zeros till Sverige.
För er som inte är bekanta med bandet så kan jag berätta att det är mysig pop som ibland känns som ett rökigt jam i någon källare i San Fransisco. härliga melodier med drag av både The Doors och lite mer trallvänlig pop i stil med The Mamas & The Papas.
Sången är riktigt bra på sina håll och när det vankas duetter mellan Jade & Alexander är det omöjligt att inte få en varm känsla i bröstet och ett leende på läpparna.



Nej, om man skulle skaffa sig ett par utsvängda jeans och en tamburin och sticka till slottsskogen i augusti?

Då var den äntligen här då, Hisingen Blues uppföljaren till Graveyards självbetitlade debut från 2009. Ett band och en skiva som har hypats upp ordentligt den senaste tiden, men ni som simmar mot strömmen och tittar snett på allt som blir uppskrivet i absurdum. Svälj stoltheten och gå in på länken i slutet av detta inlägg. Det svänger, katten!
Det sänger duktigt! Till skillnad från en annan Göteborgsorkester ledd av Ralf Papphammar. Ja det kändes nödvändigt att dra upp dem då det finns en del likheter i både sång och musik. Bara det att Graveyard är bra.

En av skivans starka sidor är att man trampar på bromsen och flummar runt lite ibland som i t ex Uncomfratbly Numb & Longing. Ett lysande drag, oavsett hur bra det låter så tröttnar man snart på en skiva som enbart innehåller tungt riffande 70-talsrock. Ingen skugga ska dock falla över det svängigare materialet, Titelspåret, Aint fit to live here, RSS och Ungrateful are the dead är tungt 70-talsflummande av absolut toppklass.
Guldstjärna till bandet som sagt.

En annan guldstjärna delas ut för det fantastiska omslaget som jag snart håller i min hand om postverket sköter sitt jobb. Jag är och har alltid varit en sucker för snygga skivomslag med lite tanke bakom så Hisingen Blues kommer defintivt att överta uppvisningsplatsen på min stereomöbel för en tid framöver.
Fyra av fem flugsvampar blir slutbetyget.

Graveyard – Hisingen Blues

Lyssna eller var en fyrkant, eller lyssna och ogilla och var en ännu större fyrkant.

Har upptäckt att dagarna blir så väldigt långa när man inte är bakis, så efter långpromenad, tvättstugan och ett långkok så spenderade jag resten av eftermiddagen med att läsa ut den självbiografiska boken "Just Kids" skriven av Patti Smith. Jag vet att jag borde ha läst den för länge sedan men det har helt enkelt inte blivit av.
Nu när jag äntligen fick tummen ur gick det väldigt fort att plöja igenom boken.
Pattis historia fångade verkligen mig och jag blev djupt rörd av att läsa om hennes relation med fotografen Robert Mapplethorn. Den villkorslösa kärleken mellan två själar som beskrivs är så vacker att det var omöjligt att hålla tårarna borta under bokens sista sidor.

Ni som är lika efter som mig, läs boken snarast.

 

Nu ska jag försöka ägna mig åt lite kreativ verksamhet såhär på kvällskvisten.

 

 

Soundtrack: David Bowie - Hunky Dory

Den otroligt tråkiga nyheten att Marie Wrengler. Trummis i Mögel, ett av Sveriges första punkband har avlidit endast 49år gammal efter en lång tids kamp mot cancer nådde mig nyss.
Ytterligare en människa som trillat av pinn på tok för tidigt på grund av denna vidriga sjukdom.
Sänder en tanke till hennes anhöriga och ett långfinger åt kräftan.

http://open.spotify.com/album/00GnWR5nOy2UAZPpZyF7Ns

Nu blir det trendspaning, det ni!
Det senaste bland mediabågarna är visst Fireball, Som en stolt bärare av mediabågar måste jag ju testa denna dryck.
Vad är då Fireball? Jo det är en Whiskylikör med smak av kanel. Som faktiskt var riktigt god!
Tänk er det fantastiska tuggumit Big Red fast i flytande form innehållandes alkohol. Ni hör ju vilken smaksuccé, bara att gräva fram en flaska i beställningssortimentet med en gång och tacka mig senare.
Jag har bara provsmakat den on the rocks så att säga men till helgen blir det att experimentera med den som drinkingrediens, hemsidan föreslår den såklart till ungefär allt men jag tror att kanelhettan gör sig bra med Cola, Ginger Ale eller kaffe.

Cheers mates!

Gårdagen avslutades hos en gammal vän i Katrineholm, och som alltid när man umgås med dessa individer blir det givande samtal och diskussioner i mängder.
En av dessa avhandladae så klart USA och avsaknaden av medmänsklighet som nästan verkar vara genetisk där borta. Det var kul att föra dessa diskussioner med någon som försvarar USA på en lagom nivå, alla vet ju att allt den korrumperade världspolisen i Väst enbart handlar för egen vinning(Läs in en väldigt liten gnutta ironi här.)
och allmän sjukvård går ju inte för sig, om jag är frisk betalar jag ju för någon annans sjukvård! Kommer inte på frågan.
Nej det enda som enar folk verkar vara den brunskjorteluktande patriotismen som får SD att likna miljöpartister.

Jag fick ett exempel på detta i en diskussionstråd om Katastrofen i Japan, någon hade gjort ett litet ihopklipp av en hög härliga människor som anser att det är rätt åt Japsarna efter Pearl Harbor.
Jag känner sån otrolig avsmak.

hata omvärlden, salutera flaggan och älska din granne. (Så länge han inte är fattig eller oliktänkande.)

Home of the brave & Land Of The Free. Jävla Rövhattar.

 

 

Tillägg: Bilden ville visst inte vara med i en storlek som gör attt man kan se vad folk skrivit, klicka först på miniatyren och högerklicka sedan påå bilden och välj visa bild. Sen kan ni förfäras.

 

Nu går vi ut och bränner ner ett McDonalds eller nåt.

Mer skivor! Bandet som denna omgång skivor handlar om behöver ingen närmare presentation. Min samling tillägnad världens fräsigaste band, The Cramps fick efterlängtad tillökning idag!

Följande skivor har flyttat in i samlingen:
Tales From The Cramps Vol. 1

Gravest Hits

Eyeball In My Martini Maxisingel

The Last Temptation Of Elvis
En samling Elvistolkningar utgiven av NME. The Cramps bidrar med sin version av Jailhouse Rock. Ska bli spännande att lyssna igenom resten av bidragen också sen.

Fever/Garbageman 7"
Tyvärr är det inte rariteten jag lyckats lägga vantarna på, bara omslaget. Det ska dock ramas in eller nåt.

Musik är en trevlig flykt från verklighetens kalla skruvstäd så här kommer ett inlägg om det istället.

The Raveonettes släpper som bekant ett nytt album i början på april och smakproven Sune & Sharin bjudit oss hittills låter väldigt lovande, nu har även första videon dykt upp: Recharge & Revolt.
Den tjusiga videon hittas här nedan.

Försäkringskassan fortsätter briljera. Självklart ska man inte kunna få ut bidrag man inte har rätt till under femton års tid, men deras totala oförmåga till medmänsklighet väcker en sån ilska inom mig. Det är ju för bövelen ni som har gjort fel! Lite koll på vad för utbetalningar som genomförs borde man väl ha?! Icke, som vanligt så ska de svaga betala för en totalt inkompetent myndighets missar.

Det känns som att luften går ur mig när man läser liknande saker nästan dagligen. systemet är trasigt. Jag orkar inte laga det.

Mer bokrea! Nobelpristagare är alltid trevligt att ha i sin bokhylla så jag slog till på ett par av Herta Müllers verk. Tyvärr är min läskö väldigt lång så det dröjer nog innan dom blir lästa.

 

 

Snubblade över en intervju med Tim Sköld förut som gjorde mig väldigt glad. Nu ska nämligen det självbetitlade soloalbumet från denna musikaliska begåvning få sin uppföljare, 15 år senare!

Fast man kan ju inte anklaga Tim för att ligga på latsidan, han har nog haft fullt upp med KMFDM, ohGr, Marilyn Manson och fan vet alla han har jobbat med. Artikeln som är återgiven nedan gjorde mig väldigt pepp. För ärligt talat så känns väl Dr Midnight & The Mercy Cult mer kul än bra, jag hoppas dock bli överbevisad.

 

 

 

"Sometimes I wonder if I've been preparing my whole life for this album. I'm curious if people will actually 'get it,'" so says Skold's influential musical mastermind Tim Skold about "Anomie," his first album in 15 years. "It really is completely self indulgent wankery, but that goes for just about every record I've ever liked. I don't want people to expect anything from me, I promise only to remain defiantly and completely untrustworthy."

 

 

"To me, 'Anomie' definitely feels like a continuation, but since I spent a lot of time doing other things, it is, for all intents and purposes, a new beginning," Tim continues. A fully self-sufficient recording entity, Skold is a very personal project and "Anomie" was something that fulfills his own personal desires. "I really like the word 'anomie' and think it applies to me both on a personal and creative level but most of all I think it describes my music and how I make my music. There is absolutely no collaboration on this album whatsoever. The 'drummer' (me) hates the 'guitar player' (me). The 'singer' (me) refuses to do more than one take and the 'bass player' (me) is out doing other shit while the 'Producer' (me) really just wants to kill them all. It's a very sick affair."

 

Kicking off in the down and dirty minor chords with a searing electric guitar and sneering, gutteral vocals, "(This Is My) Elephant" harkens exactly what SKOLD is best known for - it is the perfect re-intro back to his psyche. "There's just something about starting an album with a five minute, heavy monster with an acoustic guitar and bass solo ending," he says of the track. When asked about all the different textures and feelings of the album, he replies,"It really wouldn't surprise me if it was diagnosed as Schizophrenia but as you know, some of us prefer labeling the whole thing as Anomie. I pull both sound and inspiration from many different places. It is only when I step away and get a broader look at the album I realize just how much stuff is on there. I seized the opportunity and went as far as I could. From an artistic perspective, it is very decadent."

 

The first single "Suck" is a majestic march, spewing out lyrics of dominance and pure snark, down to its NSFW anthemic chorus. From the guitar stomp of the "Becoming" to the angsty yearning of "The Hunger" to the midnight dance beats of album closer "Deserve," Anomie is an album of rhythm and melody as it is about primal urges and psychosexual underpinnings. "I try to make music that is not derivative but still uphold some of the fundamental rock 'n' roll values," he says. "I never thought about blazing any trails or to be pioneering for the sake of it but on the other hand I'm not afraid to experiment a bit and try ways of making music that strays from the norm."

"Anomie" will be released on Metropolis Records on May 10, 2011. The first single "SUCK" will be released as an 8-track EP on April 10, 2011, including remixes from 16volt, Front Line Assembly, Combichrist and Bitteren Ende and three new non-album tracks "I Will Not Forget," "Bullets Ricochet" and "A Dark Star" which garnered validation by accolades of TV placement in shows like NCIS and FlashForward, and through rabid fan consumption.

 

 

ANOMIE - TRACK LISTING

1. (This is my) Elephant
2. Suck
3. Black Out
4. Angel of Noise
5. Satellite
6. Becoming
7. The Hunger
8. Here Comes the Thunder
9. And Then We Die
10. Miserably Never Ever
11. Tonight
12. What You See Is What You Get

Under den här rubriken kommer jag att lägga upp skivor jag köper och skriva några rader om dom. Annars blir det lätt att man glömmer bort vad man köper, på detta sätt måste jag även lyssna på skivorna innan dom sorteras in i arkivet.


En loppistur i Eskilstuna resulterade som vanligt i att en hög billiga skivor fick följa med mig hem.

V/A – La Bamba

Trevligt soundtrack som förutom Los Lobos även innehåller låtar från bland annat Bo Diddley och Brian Setzer. Party!

Jacques Brel – Le Plat Pays 1

Jag kände att min skivsamling skulle må bra av att innehålla en skiva av Belgiens största. Typ.

V/A – Live At Newport

Liveskiva med B.B King, Big Mama Thornton och Muddy Waters. Grymt bluessväng!

Roy Orbison – In Dreams The Greatest Hits

Dubbelvinyl med 19 av hans största hits, helt klart värt en femma!

Elton John – Here And There

Rocketman är ju en bra låt iaf och Elton är ju alltid trevlig, återigen värt sin femkrona

V/A - Gangsters And Good Guys

Dagens coolaste köp! En samling med filmmusik och dialoger från gamla Humphrey Bogart-filmer och annat tufft.

Så jäkla värt!