misantropensfrukost

Henrics nysläppta soloplatta.(Lyssna! Lär hamna högt upp på min årslista.) Slängde även hänsynslöst in mig i en kraftig Yvonnepepp. Vilket band! Att dom inte blev supermegajättebautastora är en gåta.
Det var allt, nu ska jag fortsätta må söndag.

Okej, PJ Harvey var mer eller mindre strålande i lördags. Var allt annat än taggad på dagen efter en allt för sen fredag. Men när man satt där i kyrkbänken (otroligt bra lokal för den avskalade spelningen.) så var det så nära en religös upplevelse jag har kommit i en kyrka.
Hade ingen koll på vilka låtar hon spelat under turnen så när låt efter låt från den lysande skivan Let England Shake (Lyssna! En av årets bästa skivor!) revs av tänkte jag att det kanske var en sån turné där bara den aktuella skivan spelas, med tanke på hur avskalat och allvarligt det var så var det inte otänkbart.

Ingen på scenen sa nämligen ett ljud mellan låtarna, den sparsmakade belysningen dämpades bara och bandet bytte instrument till vad som krävdes för nästa låt.
Polly Jean var mest vacker som en dag  iklädd svart långklänning och nån svart fjädergrej på skallen, med en röst som slår det mesta jag har hört live, kristallklart ljud från scenen som toppas av en röst som skickar rysningar långt in i själen.


Jodå till slut blev vi även bjudna på blandade godbitar från tidigare skivor också. Lysande versioner av bland annat Pocket Knife, C´mon Billy och Down By The Water(Fantastisk!).
Kul att hon och bandet lyfte fram några låtar från pianoskivan White Chalk i lite annorlunda tappning. Får gåshud bara jag tänker på Dear Darkness.

Bandet ja. För mig som stort Nick Cave-fan var det även mäktigt att få se den löjligt begåvade multiinstrumentalisten Mick Harvey live.
Vilken pondus och vilken känsla i både röst och fingrar.


För att sammanfatta det hela så var det en fantastisk spelning som gärna hade fått pågå i ytterliggare två timmar. I dont mind the träsmak i röven one bit.

 

Ett par klipp från spelningen dagen innan. Magiskt tamejfan.

 

Hoppla!

Hej! När jag inte är dödssjuk eller hatar världen så är mitt liv fyllt av sång, dans och musik. Det är tur. Men inte för er som vill att jag ska skriva saker här, tyvärr.

Är även upptagen med att packa ner mitt liv i kartonger och länga bort dom delarna som känns förlegade. Det är bra. Men inte för er som vill att jag ska skriva saker här, tyvärr.



Jag ska trots detta försöka klämma in lite hat här. Igår lyssnade jag på Kaliber i p1 som handlade om ett Svenskt företag som använder hyaluronsyra för att göra så kallade fillers. Skit man sprutar in i ansiktet helt enkelt. Grejen är  bara den att denna syra utvinns ur tuppkammar. Detta är tilllåtet pga ett kryphål i djurskyddslagarna och resten av tupparna blir sen antingen minkfoder eller biogas. Skapligt skevt ja. Men man har ju blivit aningens härdad av alla pengakåta företag som inte skyr några medel när det gäller att våldföra sig på djur, natur eller människor för att tjäna en hacka.
Det är jag van vid, vad som däremot äcklar mig på riktigt är personerna som intervjuas. Först ut är chefen för bohus Biotech som givetvis inte ser något fel i vad dom sysslar med. Inte så värst otippat. Nej.

Sen har vi det som får mig att ge upp hoppet för mänskligheten. Tjejerna på salongen som är beroende av smärtsamma injektioner i läpparna. Först och främst så har dom redan förbrukat sin rätt till att tycka någonting om någonting i och med giftinjektionerna som ger så stiliga läppar. Att dom sedan såklart föredrar den naturliga "tuppsprutan" utan att bry sig om hur det framställs. Varsågod klättra ett steg till.

Den sista tjejen i reportaget som tycker att det är komiskt att tuppar slaktas för att hon ska få fylliga läppar. Varsågod du vann just högsta vinsten och suddade ut ytterliggare en gnutta av min nästan obefintliga tro på männskligheten. Jag citerar nedan och önskar mig ett svampmoln i julklapp.

 

Anna fyllde sina läppar med tuppkam för en stund sedan och är jättenöjd.

– Vad det innehåller? Äh … Jag vet att det är mycket naturliga ämnen som redan finns i kroppen och så. Och som inte är skadligt. Och jag har ju tidigare testat Restylane, Stylage…och…men det här är nog det som känns mest naturligt mot kroppen, för innan har det blivit som klumpar och eller så har det försvunnit efter en vecka. Så att det här känns ändå mottagligt för kroppen så att det är väl därför jag gör om det med Dermavisc.

Visste du att man utvinner det ur tuppkammar?

– Hahaha nej vad komiskt … nej.

Vad tycker du om det då?

– Ja asså, det finns ju mycket konstiga ämnen och sånt som i allt möjligt i allt vi äter också så.

Nu föder man upp de här tupparna bara för detta.

– A det är ju tråkigt. Asså, det är ju fel. Det är ju ganska långsökta frågor som man inte ens tänker på. Asså jag tror inte ens hälften av folk tänker på alltså långsökta efterfrågan på produkter, men … a … det kan man fråga sig själv om många saker egentligen så att …

Vad tänker du nu när du vet om det då?

– Jag försöker inte tänka så långt för då får man bara ångest över allting hahaha, så att..jag försöker inte tänka på, nej men det är tråkigt att höra, jag visste inte faktiskt … men … jag kommer nog fortsätta gå i alla fall, hahaha.

 

 

 

Var är stoppknappen? Jag vill av på den här hållplatsen.

En bra början på en kväll är alltid när man är pepp men övriga är långsamma så man får sitta för sig själv och dricka sprit och lyssna på precis vad man vill. Ikväll är vad man vill mängder av gammal supig hardcore.


Typ så. Tyvärr så kommer det förmodligen bara gå utför efter det här.

För några dagar sedan när det pratades skitfilmer(I mina ögon, dom andra pratade om bra filmer.) slog det mig; Varför sitter jag bara och biter ihop och utsätter mig för stupidity by proxy dag in och dag ut?
Varför bemöter jag inte dumheterna med samma sarkasm, ironi och cynism som jag annars brukar driva mina nära och kära halvt till vansinne med?
Sagt och gjort. Nu borde dagarna bli lite mer spännande, tills någon kör över mig med en truck eller nåt.


Fick för övrigt en sjukt snygg Poison Idea-Tshirt i brevlådan idag. Jag gillar att få saker som jag glömt bort att jag har köpt.

Då var Berlin avklarat då. Orkar inte skriva någon längre redogörelse för vistelsen, men kortfattat kan jag säga att det var otroligt skönt att bara driva runt för sig själv i denna vackra stad, kunna botanisera bland riktigt bra vegetarisk mat(till skillnad från här hemma där utbudet består av en tråkig sallad eller några sorgliga klumpar som ska föreställa falafel.) Sen toppar vi det hela med att varje kväll kunna välja och vraka bland små och stora liveband att bevittna. Kort sagt, det gjorde mig riktigt gott.

Mina tankar mådde också gott, fick ett gäng textuppslag skrivna och en del dimmor skingrades en smula.



Sen kommer man hem igen och det krävs inte mer än lätt vindpust för att slå omkull en förhoppning jag har börjat bygga upp lite smått i mitt bröst. Fem minuter på jobbet innan det känns meningslöst igen. Min kära ångestfågel väntade visst på mig i hallen.



Men struntsamma, vi lyssnar på Kite istället. Kite – 4