Like sand through the hourglass...(Day 16)
Day 16 – A song that you used to love but now hate
Ingen föds ju perfekt , inte jag heller. Mina musikaliska preferenser har tagit många kringelkrokar genom åren. Dom flesta kan jag fortfarande stå för och oftast gilla än idag, men sen har vi dom där låtarna och bandet som får en att vilja ta till skämskudden. Metallica till exempel. Visst en del gamla grejer är fortfarande bra, men att jag under en (förhoppningsvis väldigt.) kort period på högstadiet tyckte att "Sad But True" var bland det tuffaste som fanns är inte okej..
Tur att du kammade till dig ungjävel.
Like sand through the hourglass...(Day 15)
Den här utmaningen vara klurigare än vad jag hade väntat mig kan jag konstatera såhär halvvägs in. Jag vet inte vem jag är eller hur jag skulle beskriva mig, än mindre komma på en låt som beskriver mig. Min partner in crime Lennart bestämde för ett gäng år sedan att Son Of Evil med G.G Allin var min themesong. Kul javisst, men kanske inte så passande.
Nå, vad är jag för en dänga?
Njaa....
Like sand through the hourglass...(Day 14)
Day 14 – A song that no one would expect you to love
Återigen en såndär skitsvår grej att svara på. Har faktiskt ingen aning om vad folk förväntar sig att jag ska lyssna på och vad som skulle kunna få er att tappa hakan. Men jag gör ett försök att rubba era cirklar och lägger upp ett par stycken favoriter från olika håll så får vi se om det är nån ni reagerar på.
Nå?
Like sand through the hourglass...(Day 12)
Personligen anser jag att min musiksmak är så pass eklektisk att det inte finns något som heter guilty pleasure för mig. Men om vi ska va på det sättet så är väl inte Danny sådär jättetuff. Men det skiter jag i, Tokyo är bannemig en bra låt.
http://www.youtube.com/watch?v=suMQs8l4ZfM&feature=related
Vilken dänga va?
Like sand through the hourglass...(Day 12)
En sak som tar lite tid idag är första genomlyssningen av OHGrs nya soloskiva. Hittills låter det väldigt trevligt, positivt överraskad. För er som inte vet det så är då OHGr ena halvan utav det fantastiska bandet Skinny Puppy. Gillar ni sånt så kolla upp skivan, bums! OHGr – Undeveloped
Day 12 – A song from a band you hate
Tyvärr så har jag redan använt Sabaton tidigare i listan och jag tänkte försöka variera bandvalen så mycket som möjligt. Tur att det finns så ofantligt mycket musik som är så totalt skräpvärdelös att man bara vill plugga igen öronen med messmör(skitäckligt.)
Raubtier ytterliggare ett band som verkligen "har allt".
-Öh jag vet, vi försöker låta som Rammstein eller nåt.
- Ja! Sen sjunger vi om tuffa krig och kamphundar annat som våra gelikar gillar!
- Skitbra! Sen sjunger vi på norrländska också. Om vi låter farliga så blir det inte alls buskis.
- Sen när vi slagit igenom så tycker jag att vi skriver en låt om hur vi ska krossa allt som är mainstream, trots att vi då har blivit radiokanalen bandits gullegrisar.
- Om nån cool underground regissör kan göra videon, typ Bingo Rimér. Då är vi i hamn!
- Fyfan va bra killar, nu super vi!
- Bira bira bira!!
-Bärs bärs bärs!!
True story.
Like sand through the hourglass...(Day 11)
Här måste det bli två låtar från två vitt skilda band annars skulle jag sitta och grubbla resten av dagen och det har jag verkligen inte tid med.
Ungefär världens häfitgaste band med världens bästa frontman. Tidlöst.
Stilbildande, banbrytande, teatraliska, politiskt aktiva och fullständigt makalösa.
Deras klassiska grejer låter fortfaranda fräschare än det mesta nya som dyker upp i genren.
sen är ju OGHR så jävla snygg också.
Like sand through the hourglass...(Day 10)
borde jag ha snubblat och slagit huvudet i ytterdörren o somnat på fläcken direkt när jag kom hem så jag hinner med allt jag ska innan jobbet imorrn. Men det går nog bra ändå, jag har ju Thorsten Flinck & Kenny Håkansson att se fram emot och efter det invigningen av nya Vainot på eken.
Tråkigare torsdagar har man ju varit med om.
Day 10 – A song that makes you fall asleep
Återigen väldigt konstigt formulerat, ska jag välja ut en astråkig låt eller? Icke. Jag tänker snarare på musik som får mig avslappnad och hjälper mig att varva ner.
Som 16 Horsepower till exempel(Fantastisk låt här ovan.) Annan skäggrock som Fleet Foxes och Band Of Horses funkar också bra.
Like sand through the hourglass...(Day 9)
Day 09 – A song that you can dance to
Luddigt krav där, en låt jag KAN dansa till. Jag tar koreografi ungefär lika bra som en Parkinssonsjuk på tjackavtändning. Men låtar som ovanstående(Framförallt ovanstående.) får mig att bara vilja dansa runt i euforiskt glädje oavsett hur det ser ut.
Like sand through the hourglass...(Day 8)
Texter som så mycket annat onödigt fastnar väldigt lätt bakom pannbenet på mig. Så jag väljer att lyfta fram en väldigt bra text. Masshysteri hade onekligen en talang för att skriva lysande lyrik som sätter sig väldigt lätt.
Mycket mycket tråkigt att dom bestämde sig för att lägga ner, band som Masshysteri behövs verkligen i vårt skeva musikutbud.
Så länge ni dömer folk efter er mall
Kommer ni få det ni förtjänar
Få det ni förtjänar
För efter er uppgång kommer ert fall
Ni kan bygga era glashus men passa er för stenar
Kommer aldrig kunna bli den du var igår
Tiden går framåt medan hjärtat slår
Man går nog aldrig säkert
Tror knappt det är sant
När folk man inte känner ber en hålla sig på sin kant
Dom kan inte höra musiken
Snuten kan inte höra musiken
Dom kan inte höra musiken
Snuten kan inte höra musiken
Dom kan inte höra musiken
En dag ska vi dö men alla andra ska vi leva
Jag vill sno från dom rika och vandalisera
Hjälp mig att rädda det som räddas kan
Jag är en jävla idiot nästan allting försvann
Har slutat jaga drömmar för längesen
Samma jävla drömmar som jagar en
Spela roll om man ser ljuset ifrån stan
Hemma hos mig finns demonerna kvar
Dom kan inte höra musiken
Snuten kan inte höra musiken
Dom kan inte höra musiken
Snuten kan inte höra musiken
Dom kan inte höra musiken
Like sand through the hourglass...(Day 6)
Aja ingen idé att gråta över spilld mjölk. Idag blir det till att åka ut till Högsjö och fira mormor för att sedan ta sig an Katrineborg by night. Det gör man med livet som insats. Först dagens låt.
Day 06 – A song that reminds you of somewhere
Efter en alldeles för sen efterfest vandrade jag ensam genom ett helt öde katrineholm med en öl i ena handen och en bandare i den andra och just när morgonsolen visar sig från sin bästa sida så rullar A town called malice igång på bandet. Både livet och katrineholm kändes genast lite mindre värdelösa.
Like sand through the hourglass...(Day 5)
Day 05 – A song that reminds you of someone
En låt som jag alltid kommer att förknippa med sol, sommar, bad, skateboard och framför allt världens bästa Kim Öberg
Pappa Kim
Like sand through the hourglass...(Day 4)
Day 04 – A song that makes you sad
Jag har otroligt lätt att bli berörd av musik så det här är lite utav pärs. Egentligen så finns det säkert bra många låtar som är sorgligare på pappret, men som sagt, it touches me in a special place.
Återigen får det bli den första assosciationen som får styra. En låt som verkligen berör mig och oftast driver mig till tårar är Tom Waits sentimentala ballad Martha från debuten Closing Time. Att Waits är en historieberättare av rang är väldigt tydligt, att så inlevelsefullt och sorgligt vackert berätta om en man som på ålderns höst söker upp sin ungdomskärlek när han själv var sisådär 22-23 år. Hatten av. Egentligen så finns det säkert bra många låtar som är sorgligare på pappret, men som sagt, it touches me in a special place.
För mig brister det redan vid strofen "Will she remember my old voice while i fight the tears?"
sen är det i princip kört.
Like sand through the hourglass...(Day 3)
Day 03 – A song that makes you happy
Vi fortsätter med listan då, en sång som gör mig glad. Min första tanke går direkt till 70-talet och all fantastisk musik som härstammar därifrån. Bland annat den tidiga glamrocken, det är nämligen omöjligt att inte både flina- och dansa loss till hjältar som Bowie, T Rex, Mott The Hoople, Mud och (Till viss del.) Sweet för att några.
Låten jag till slut valde ut sopar undan all tvivel på att jag skulle fara med osanning i ovanstående påstående.
Försök själva att sitta still medan ni lyssnar på Tiger Feet!
Att dödsbugga.
Like sand through the hourglass...(Day 2)
Allt med detta band får mig verkligen att må illa; Kass "episk" power metal, krigsglorifierande "häftiga" texter, scenkläder bestående av camobyxor och skottsäkra västar, ja listan kan göras lång.
Att dom dessutom verkar dra till sig samma typ av fans som på 90-talet lyssnade på Ultima Thule och hävdade att dom inte var rasister gör ju inte saken bättre direkt.
Obehagsrysningarna vet inga gränser.
30 Day Song Challenge
Day 01 – your favorite song
Pang på rödbetan liksom!
Att välja ut en favoritlåt när man är totalt schizofren vad det gäller genrer, artister och ungefär allt som har med musik att göra känns ungefär lika lätt som att hitta olja i nyfors.
men om jag ska försöka hitta en artist som har varit närvarande i varierande mängd i iallafall dom senaste 10-11 åren så blir det Nick Cave & The Bad Seeds.
Det är ingen högoddsare att "Were The Wild Roses Grow" förmodligen var den första låten jag hörde med Nick och visst, den är fin men det finns många låtar som jag rankar högre.
Till exempel "The Weeping Song".
Den har nog allt. Det är en vacker och sorglig låt egentligen, men av någon anledning har den blivit förknippad med fest och glädje(Ett fint minne är när jag och min gode vän Lennart återskapade musikvideon genom att sitta och ro på mitt vardagsrumsgolv medans vi sjöng låten på någon fest.).
En liten punktlista
Det är en duett, sånt är jag svag för.
Det är en duett mellan två stiliga män vars röster passar perfekt ihop. Det gillar jag ännu mer.
Den har en klockren video. Alltid ett stort plus i min bok.
Magi
Jag dör lite av Nick & Blixa, så fina tillsammans.
