Thoose cold Gothenburgnights gives me the blues..

Då var den äntligen här då, Hisingen Blues uppföljaren till Graveyards självbetitlade debut från 2009. Ett band och en skiva som har hypats upp ordentligt den senaste tiden, men ni som simmar mot strömmen och tittar snett på allt som blir uppskrivet i absurdum. Svälj stoltheten och gå in på länken i slutet av detta inlägg. Det svänger, katten!
Det sänger duktigt! Till skillnad från en annan Göteborgsorkester ledd av Ralf Papphammar. Ja det kändes nödvändigt att dra upp dem då det finns en del likheter i både sång och musik. Bara det att Graveyard är bra.

En av skivans starka sidor är att man trampar på bromsen och flummar runt lite ibland som i t ex Uncomfratbly Numb & Longing. Ett lysande drag, oavsett hur bra det låter så tröttnar man snart på en skiva som enbart innehåller tungt riffande 70-talsrock. Ingen skugga ska dock falla över det svängigare materialet, Titelspåret, Aint fit to live here, RSS och Ungrateful are the dead är tungt 70-talsflummande av absolut toppklass.
Guldstjärna till bandet som sagt.

En annan guldstjärna delas ut för det fantastiska omslaget som jag snart håller i min hand om postverket sköter sitt jobb. Jag är och har alltid varit en sucker för snygga skivomslag med lite tanke bakom så Hisingen Blues kommer defintivt att överta uppvisningsplatsen på min stereomöbel för en tid framöver.
Fyra av fem flugsvampar blir slutbetyget.

Graveyard – Hisingen Blues

Lyssna eller var en fyrkant, eller lyssna och ogilla och var en ännu större fyrkant.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0