Society Makes Me Sad
Ja, jag blir uppriktigt sagt ledsen.
Vi satt på jobbet och pratade om upploppen i Arabvärlden som pågår nu.
Något som jag trodde alla som inte var en maktgalen diktator eller hade affärer med en sådan stöttade, men ack så fel jag hade. En av mina kollegor tyckte tydligen att det var väldigt jobbigt med dessa strider för demokrati. Bensinen blir ju dyrare!
En annan kollega som däremot stödjer demonstranterna gör det av anledningen att ”Får dom ordning där nere så behöver det ju inte komma så mycket invandrare hit.” Visst, klart att det är bra att människor inte ska behöva lämna sitt hemland, men sättet detta sades på luktade så mycket främlingsfientlighet att jag funderade på att hämta en andningsmask från produktionen.
Är det här det högerseglande egoistsamhället vi vill leva i? Vi skiter i samhällets utstötta vi får ju ett par hundra extra i plånboken att köpa nånting vi egentligen inte behöver.
Människor skrämmer mig.
Arbetsförmedlingen förmedlar inte jobb, det är en kontrollmyndighet. Långtidsarbetslösa göms i FAS3 för slutförvaring efter att ha blivit nedbrutna av systemet.
Sjukskrivna sparkas ut av försäkringskassan, ytterligare en myndighet som bedriver hetsjakt på dom som har det sämst.
Bemanningsföretagen tar snart över hela arbetsmarknaden, oj vilken trygghet.
Räta in er i leden ni som har det kämpigt, detta är den Svenska modellen 2011.
Jag blir så trött, men du behöver inte bry dig. Du får ju flera hundra extra i månaden…
Ett samhälle mår aldrig bättre än dom som har det sämst i det.
