The Mind Is A Terrible Thing To Taste

Tystnad, ständigt denna tystnad.
Dom senaste veckorna har varit otroligt bra, men samtidigt jobbiga. Har kommit till en hel del insikter som känns både positiva, negativa och tröttsamma, nu är frågan om jag tar mig i kragen och följer dom.

En dag i sänder.



Funderar för övrigt att låta den fantastiska liveskivan Pig´s Last Stand med Poison Idea gå på repeat från att jag flyttar in i nya lyan tills dess att någon ny stackare drabbas av sunkbunkerns förbannelse. Högt ska det va!

All for now

Jag behöver en puls som bultar
Ett hjärta som kan explodera
Jag vill våga tro på magi
Revolution och mycket mera

The league Of Extraordinary gentl..... Nej föresten, glöm det.

Läste häromdagen att produktionsbolaget Tre Vänner har styrt upp rättigheterna till att göra tre prequels till Jönssonligan-filmerna.  Jag kräktes lite i munnen och Svensk film fortsatte att rotera i sin grav.

Feel The burn! Like Acid Rain In My Veins.

Jag undrar ju hur mkt whisky och andra gifter som egentligen förtärdes under den mkt angenäma lördagen som nyligen tittade förbi. det känns nämligen som om att jag sitter och svettas ut någon starkt frätande syra här medan jag återhämtar mig efter dagens mördarrunda.


Ja men det kan ju jag undra över.

Femtiotalet ringde. Dom ville ha tillbaka sin lågpannade sportidiot.

http://hockeysverige.se/blogg/pettersson/12284467/man-vs.-kvinnor

Under min dagliga genomgång utav de få vettiga människorna som innehar såkallade bloggar så snubblade jag över denna lilla krönika hos 138.
Detta är nog bland det dummaste jag har läst på ett bra tag, jag ställer samma fråga som ovanstående skribent, Är det bara idioter som gillar sport eller blir man dum i huvudet av det?

Sometimes it hits me like a freighttrain.

Ibland funderar jag på om inte livet vore så mycket enklare om jag bara gillade allting man ska gilla, slutar bry mig om solidaritet och rättvisa och faller in i det egocentriska konsumtionsledet. Ser över min egen bakgård så att säga. Slutar upp att tänka på saker som inte berör min direkta närhet. knäfaller inför Anders Borgs löften om mer klirr i den egna kassan. Nöjer mig med att vara en spelpjäs i det kapitalistiska vardagsnationalistiska brädspelet som är mest känt som gnällsvenssonlivet, där högsta vinsten är heteronormativt fredagsmys med billigt animaliskt protein kryddat med en näve E-ämnen inlindat i pappersmasseliknande bröd stirrandes på en onödigt stor tv som prånglar ut igenkänningshumor för oss alla.



Sen slår det mig att livet ska fan inte vara bekvämt. Luta dig inte bekvämt tillbaka i soffan och gilla läget apatiskt. Det är en gigantisk uppförsbacke framför oss, vi kommer förmodligen aldrig komma över backkrönet, men med vetskapen om att jag iallafall försöker bestiga detta Everest utav egoism gör iallafall att jag kan sova gott om nätterna. (När jag inte jobbar morgon.)



 

Socialist javisst.


Amazing News! This Just In!

Ola Lindholm hängde tydligen med en känd Knarkhuligan på ett ölhak.




Jag älskar kvällstidningsjournalistik. Senapsgas. Nu.

My mind is like a revolving door. I just can´t seem to leave the second floor.

Typ så är det. För helvete människa ta ett steg, åt något håll. Gör det bara.


Annars så är det fan skitjobbigt att flytta från en äcklig liten hyresetta tydligen. Det känns som att jag har någonsorts jour. Det bara ringer folk hela dagarna, sen när jag inte har nån mottagning på jobbet blir dom nippriga och ringer hyresvärden som ringer mig och frågar varför jag inte svarar. Jag säger att jag inte kan, sen ringer folk igen och ska komma och titta då och då. Jag kan knappt lämna lägenheten, får bara sitta här som en tredje klassens mäklare och vänta på folk...


Imorrn är dock butiken stängd. Jag ska bannemig ut i skogen!

Come On And Cleanse My Soul, Now!

Jag har inget att tillägga.


It´s always sunny in the minds of of the lesser minds

Dagens(Eller om det var gårdagens.) stora media/nöjes-nyhet var visst att det blir inte mindre än tre säsonger till utav det mentala avskrapet till komediserie Solsidan. Jag behöver ju egentligen inte reta upp mig, så man kan tycka att jag är jävligt pretto. Fine, men jag är så jävla trött på att 99% av den svenska befolkningen prompt ska prata om serien var eviga dag när den sänds och sen tycka att det är nåt fel på mig som inte tittar på den..


Nåja jag får väl avskärma mig från omvärlden när det är dags igen, det är en liten tröst att det iaf inte är mina licenspengar som bekostar skiten för då skulle SVT få smaka senapsgas.

För övrigt så ska kanal fem gör en svensk ripoff på Saturday Night Live. Det ska bli "ett humorprogram för hela familjen".

Okej då. Senapsgas. Nu. Överallt.


Avslutar med ett själsligt- och mentalt plåster på såren.


I saw the best minds of my generation destroyed by madness...




Ni som inte är helt tappade bakom en vagn kanske anar att detta inlägg kommer att ha med Allen Ginsberg att göra. Rätt!



Jag hade nämligen den goda smaken att spendera den gångna söndagskvällen delvis genom att titta på filmen "Howl".

Filmen som handlar om en av 1900-talets viktigaste dikter, den efterföljande publikationsrättegången och en gnutta om mannen bakom skrivmaskinen var förvånadsvärt bra. På pappret lät 90 minuter film om en dikt inte som en speciellt bra idé.

Men när det handlar om dikten som anses vara en av grundpelarna inom beatpoesin och när dikten bildsätts med snygga och "tidsenliga" animationer och när författaren gestaltas utav James Franco. Då blir det fan bra ändå.

Filmen är uppbyggd i tre olika delar, precis som dikten i sig. En del är helt enkelt en uppläsning av dikten, ibland återgiven som en uppläsning av dikten av författaren men oftast animerad.
En del återspeglar rättegången och den tredje är helt enkelt en intervju med Ginsberg.


Filmen är ordentligt snygg, Franco är otroligt bra och dikten är episk. Kort sagt, filmen rekommenderas.

Burning bridges - Since 1987.

Kanske inte är världens smartaste grej att kalla sin kollega för en lågpannad sopa. Men till mitt försvar så förtjänade han det.







Brobrännare. Bliv vid din läst.

Worn out. Needs winding down.

Tre timmars sömn, åtta timmars arbetsdag, en gnutta städning och sen en knapp mil i löpskorna. Det är inte en underdrift att kalla mig slut. Därför får jag sitta i soffan och njuta av ett glas Jura och artisten nedan.

Fy jävla fan så bra.

Rubba inte mina cirklar!

Eller förresten, kom igen. Gör det bara.

Winos all around the world. Telling it like it is!

Det enda roliga som inträffade denna totalt meningslösa "arbetsdag" var konversationen med en lite lagom alkoholiserad man som jag ska försöka återge här nedan.

H= The Hobo
J= Jag

H - Vilka tighta byxor du har grabben!
J - Eh ja?
H -Hur går det ihop egentligen!?
J - Vadå?
H - Ja, det går väl inte med dina fötter!?
J -Öööh jo? Jag kan ju böja på dom fast dom är stora.
H - *högljutt rossligt skratt* Ja men konstigt är det fan!
J - Tack då.
H - *Ännu mer alkisskratt* Haru en cigg grabben?
J - Självklart! * Räcker mannen en cigg*
H - Du är bra du, trots dina fötter. Ha det bra nu!
J - Fridens liljor.
H - *Ännu mer alkisskratt medan jag går vidare*


Right on!

Something to make time fly

Sitter och knåpar på en liten sammanfattning från årets Hultsfredsfestival.
Det tar lite tid, så medan ni väntar så kan ni alltid titta på klippet nedan. Playback+självironi= Bra

Top of The Pops bjöd på en hel del sköna "framträdanden".


Heres a way to let it roll, and its a way to lose control.

Det har visst inte hänt någonting alls häromkring, jag ber om ursäkt till min lilla läsarskara, men jag har varit alldeles för upptagen med att njuta av solen, sommaren, musiken och livet i allmänhet.

I fredags till exempel så satte jag mig i bilen och styrde mot Norrköping för lite skate, musik och trevligt umgänge. Jag han med att se två mycket trevliga konserter på gratisfestivalen "Munken in the Park". Först ut var Stefan Sundström och Johnny Dunders Elektriska Cirkus. Strålande sol. Strängen höll på att smälta bort i sin alltid lika snygga jeansoutfit, men Stefan och bandet bjöd på en bra konsert med väldigt röda toner. Jag älskar Stefan Sundström! Blir alldeles varm i bröstet av hans outtröttliga korståg mot högern.
Nåväl, efter det fick jag mig en bit mat och en stunds umgänge med vänner och familj innan det var dags för kvällens höjdpunkt.

The Soundtrack Of Our Lives

Helt. Jävla. Fantastiskt.
TSOOL är ett såntdär band som är mysiga och lagom svängiga på skiva för att sedan fullkomligt blåsa huvudet av en när man bevittnar dem på en scen.
Öset, spelglädjen, energin. Varje ton sitter knappast men när Ebbot skriker som en besatt och verkligen ger järnet så slår det varje studioinspelning. Varje gång.
Tror aldrig jag har hört en mer känslofylld eller hemsökande vacker version av "Second Life Replay" någonsin. Gåshud ända in i hjärnan. Fy fan.




På återseende



Who's a-gonna buy our missiles Who's a-gonna buy our guns

Det var ytterliggar en sak som fick mig att vifta med hatten under dagens genomgång av dagstidningarnas hemsidor. Mycket nu, vet inte om det beror på att jag jag är glad och kanske en gnutta mer mentalt stabil än vad jag har varit på länge eller om det är så att det faktiskt finns mer vettiga människor i detta land än vad man tror vid en första anblick.

Svenska Dagbladet Länk

Omöjligt att betala mer i skatt – bättra skänka pengarna

21 juni 2011 kl 19:32

Det går inte att betala mer i skatt än vad man är skyldig staten.
Det har en privatperson som försökt fått lära sig.
Skatteverket rekommenderade att skänka bort pengarna istället eftersom de ”gör mer nytta där än i regeringens skattkista”.

En privatperson skrev i sin deklaration att han ville betala extra skatt.

Motiveringen var att:

”Du och jag säljer, i likhet med andra svenskar, vapen för 1500 kronor per år. De intjänade pengarna lägger vi sen på att köpa sjukvåd, utbildning och infrastruktur. Det är min övertygelse att vi kan klara att betala för allt att det utan att fläcka våra händer med blod. Jag anhåller därför att få betala 1500 kr mer i skatt”, skriver Svenska Freds på sin blogg.


Men det var kört.

I sitt svar, för ett par veckor sedan, skrev Skatteverket att myndigheten tyvärr inte kan tillmötesgå önskan.

”I våra skattelagar och regler ges inte möjlighet att betala in mer skatt än man är skyldig till. Även om ditt syfte är hedersvärt och dina avsikter beundransvärda kan vi inte hjälpa dig.”

 

Dessutom lade handläggaren på Skatteverket till en personlig kommentar:

”Jag respekterar din åsikt men råder dig att istället skänka pengarna till en organisation som arbetar mot vapenindustrin, t ex Svenska Freds. Jag tror att de gör mer nytta där än i regeringens skattkista.”



Hatten av för dig du fina medborgare och hatten av för dig du vettiga handläggare

Inatt Hoppas Jag Rosenbad Brinner - Tänt Med Kärlek Och En Trasa Thinner

DN bjöd på en väldigt tänkvärd och läsvärd ledare för ett par dagar sedan. På med läsglasögonen!
Jag lyfter på hatten för Lena Andersson
.


http://www.dn.se/ledare/kolumner/ordsprak-i-hjarnan

Sunshine In My Veins - Aaaaaaaaaaaaaaaaah

Typ. Asbra dag igår, asbra dag idag. Kan nog inte frammana ens en gnutta hat idag,
tror att jag måste ha injicerat dopamin eller nåt i sömnen. För det enda jag kan komma på som stör mig en smula är folk som går så jävla sakta på stan.
Det blir alltid nån form utav hetsslalom när jag försöker gå i normal takt. Inte okej. Folk som går långsamt och är i vägen borde man skära hälsenorna av. Sen får vi se hur kul dom tycker det är att vara långsamma.

Så jävla bra/coolt/fränt/tufft/fräsigt osv.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0