misantropensfrukost

Ibland funderar jag på om inte livet vore så mycket enklare om jag bara gillade allting man ska gilla, slutar bry mig om solidaritet och rättvisa och faller in i det egocentriska konsumtionsledet. Ser över min egen bakgård så att säga. Slutar upp att tänka på saker som inte berör min direkta närhet. knäfaller inför Anders Borgs löften om mer klirr i den egna kassan. Nöjer mig med att vara en spelpjäs i det kapitalistiska vardagsnationalistiska brädspelet som är mest känt som gnällsvenssonlivet, där högsta vinsten är heteronormativt fredagsmys med billigt animaliskt protein kryddat med en näve E-ämnen inlindat i pappersmasseliknande bröd stirrandes på en onödigt stor tv som prånglar ut igenkänningshumor för oss alla.



Sen slår det mig att livet ska fan inte vara bekvämt. Luta dig inte bekvämt tillbaka i soffan och gilla läget apatiskt. Det är en gigantisk uppförsbacke framför oss, vi kommer förmodligen aldrig komma över backkrönet, men med vetskapen om att jag iallafall försöker bestiga detta Everest utav egoism gör iallafall att jag kan sova gott om nätterna. (När jag inte jobbar morgon.)

 

Socialist javisst.