My mind is like a revolving door. I just can´t seem to leave the second floor.

Typ så är det. För helvete människa ta ett steg, åt något håll. Gör det bara.


Annars så är det fan skitjobbigt att flytta från en äcklig liten hyresetta tydligen. Det känns som att jag har någonsorts jour. Det bara ringer folk hela dagarna, sen när jag inte har nån mottagning på jobbet blir dom nippriga och ringer hyresvärden som ringer mig och frågar varför jag inte svarar. Jag säger att jag inte kan, sen ringer folk igen och ska komma och titta då och då. Jag kan knappt lämna lägenheten, får bara sitta här som en tredje klassens mäklare och vänta på folk...


Imorrn är dock butiken stängd. Jag ska bannemig ut i skogen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0