misantropensfrukost

Som vanligt så duggar dom vettiga diskussionerna och skarpa åsikterna tätt här på jobbet. När jag kom in i omklädningsrummet hörde jag mina kollegor prata om den skeva medieexponeringen Norgepsykopaten kontra händelserna i Syrien och den akuta svälten i NordAfrika. Det lät till och med vettigt en liten stund. Innan ämnet gled in på att skänka pengar och hjälpa till.
Ingen utav männen i omklädningsrummet kunde ens tänka sig att skänka en endaste krona till någon hjälporganisation. "Ger jag hundra spänn så är det väl kanske 50 öre som kommer fram, om ens det." och "Nä jag ger gärna pengar men då åker jag fan ner själv och ger dom pengarna själv!"
Knivskarpa argument och väldigt pålästa uttalanden som ni ser. Jag förstår att folk tappar förtroendet för hjälporganisationer när skandaler som den för något år sedan avslöjas, men det krävs inte så jäkla mycket klickande för att se att din dyrbara hundralapp faktiskt kommer till användning och hjälper till att rädda liv.

Jag har lärt mig att inte ge mig in i etiska, moraliska eller politiska ordgemäng på arbetsplatsen, det är ändå ingen som förstår mig eller kan komma med konkreta argument till varför man ska vara ett egoistiskt svin nuförtiden så jag biter mig som vanligt i kinden och tänker att det där med 2012 inte låter så dumt. World destruction.

Släpp sargen för helvete!