We who are opressed love thoose who fight against opression and the opressors

Är fortfarande omskakad efter helgens tragedi. Vistades utomhus under fredagskvällen så jag uppfattade bara fragment av vad som senare skulle visa sig vara en regelrätt massaker. Så när vidden av vad som hänt gick upp för mig på lördagsmorgonen så kunde jag inte göra något annat än att bara sitta och stirra framför skärmen medan illamåendet och obehaget växte till abnorma propotioner. Inte för att det var just i Norge i första hand. Vad som tog så hårt på mig var att någon helt plötsligt har gjort barn och ungdomar till måltavlor i politisk terrorism.

Kan någon dra i nödbromsen. Jag har ingen lust att vara med här längre.


Idag spenderade jag för övrigt ett par timmar av den så kallade arbetsdagen på Södertäljes statsbibliotek där jag plöjde igenom boken "Socialismens idéhistoria". Läsvärt, tänkvärt  och förmodligen det vettigaste jag har gjort under kontorskommenderingen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0