misantropensfrukost

Eller nu kanske vi inte ska överdriva, men 90-talisterna har alltid gjort mig lite orolig. Känslan av att den egocentriska och ignoranta entrepenörshetsen som är lite utav en gyllene tråd bland dessa är det som slutligen cementerar det kalla samhället där alla ska göra karriär och skita i allt som inte stärker det egna varumärket och sparkontot. Subventionerad el om man börjar elda med uteliggare? Låter asbra då får jag ju mer pengar över!


Nog av detta dystopiska fan-på-väggen-målande. Skulle egentligen skriva om något som gjorde mig glad.
Bandet Pappa Katt.
En trio slynglar från den fabulösa metropolen Katrineholm. Naiva texter och låttitlar som "Sverigedemokrati", "En riktig jävla arbetarmiddag" och "Onkel Sams visa" till trots. Samt att det låter hellre än bra(behöver absolut inte vara negativt, känslan gör mkt.), men att några 16(?) åringar spelar klassisk svensk punk i Asta Kasks anda ger mig ett stort jävla leende på läpparna. Jag kommer definitivt hålla ett öga på Pappa Katt.


Ett första steg är att överge det sjunkande skeppet myspace för någon mer användarvänlig sida som soundcloud eller reverbnation skulle uppskattas, men jag delar ändå med mig av länken.  http://www.myspace.com/556070213